I Lilla Hagalunds idylliska trädgård
finns många bord uppradade som är fulla med prylar. I skuggan av
ett träd står Barbro Larsson med sina varor och tar betalt från
Gun Berzén för ett par grytlappar.
-Vi ska flytta från huset där vi har bott under 40 år till
kooperativet som byggs vid Stockholmsvägen, berättar Barbro Larsson.
Där finns ingen vind eller källare så därför säljer
vi en del saker. Vi kan ju inte ta med allt.
Det som är speciellt med loppmarknader är att det ofta ligger en
personlig historia bakom försäljningen.
Säljer barndomsminnen
Lite längre bort står Maria Patrickson och säljer barndomsminnen.
På frågan vilket föremål som hon har speciella minnen
av, tar hon genast fram ett kramdjur.
-Den här hunden, Busan, fanns på landet hos min farmor. Den är
kanske fyrtio år gammal.
Även här är anledningen att delta i loppmarknaden en flytt.
Maria Patrickson, som själv bor i Stockholm, berättar att hennes
föräldrar har köpt mark utanför Enköping där
de bygger hus och stall.
-Att de säljer mitt barndomshem känns helt okej, men lite konstigt
är tanken att någon annan kommer att bo där.
Leif Hagelin, ledamot i Lilla Hagalunds Vänner, är nöjd med
loppmarknaden.
-Det är andra året i rad att vi har loppis, och jag hoppas att
det blir fler år.
Utanför Club Myran
Även utanför Club Myrans lokaler vid Bålsta centrum finns
många bord med förväntansfulla försäljare. Christer
Carlsson är ordförande i klubben och berättar att de har omkring
200 medlemmar. Klubben har många sektioner med bland annat schack och
bingo.
Bland många loppisbord sitter mor och dotter Rose-may Hammarström
och Solveig Kalliomäki under ett träd vid ett litet bord med många
saker. Trädet tjänar som garderob då många plagg har
hängts upp i den.
-Vi har sålt en del hästsaker. Min dotter håller på
sälja sin häst, berättar Solveig Kalliomäki.
-Det är bra att sälja sina saker här, för avgiften för
att stå här går till Club Myran och det är en förening
som gör nytta, säger Rose-May Hammarström.
Marloes Meijer
