Köket är täckt
med ett fint lager mjöl. Tre små tjejer i sexårsåldern
är fullt upptagna med att göra pannkakor. Min lillasyster är
en av dem och hon står på en pall vid spisen. Det är en av
grannflickorna som står för receptet och även om den innehåller
mjöl så är den så långt från pannkakssmet
man kan komma. Som storasyster, hela åtta år gammal, såg
jag katastrofen i köket och tyckte att allt detta var fel, fel, fel!
Vi barn fick inte leka med gasspisen, pannkakorna blev små äckliga
degklumpar och det skulle ta en mindre evighet att städa eländet.
Min mor hade cyklat ner till byn för att handla och min syster och hennes
kompisars tanke var att överraska henne med nygräddade pannkakor
när hon kom hem.
För mig gällde det nu att så fort som möjligt informera
min mor om brottet som höll på ske i köket. Fort som en vind
cyklade jag henne tillmötes, jag minns hur det pirrade i magen, både
av upprördhet och vetskapen om att jag var den första att berätta
denna förskräckliga nyhet.
Straff skulle de små odågarna få, tyckte jag. Hur oansvarigt, farligt och olydigt! Men till min stora besvikelse blev min mor inte alls arg, tvärtom blev hon glad och tackade de tre små grisarna för att de ville överraska henne. Med ögon stora som tefat såg jag på hur hon till och med åt några små tuggor av sörjan och ljög duktigt att det smakade underbart, men att hon var så mätt så mätt.
Är det här inte en klassisk moralhistoria hämtat ur verkligheten? Visst har vi ett val om när vi ska yttra vår ilska. Samtidigt är man människa, men en liten ängel på ena axeln och en elak djävul på den andra. Och hur underbart skönt är det inte att tänka elaka saker ibland, kanske rentav sunt. När någon har varit riktigt otrevlig mot mig har jag som återkommande fantasi: det har gått ett eller två år och jag möter personen i fråga. Jag utstrålar självförtroende, är mycket framgångsrik och ser genuint lycklig ut. I fantasin ser jag ut som hämtad från en modetidskrift, smal, högklackad och med rött läppstift.
Ibland är det bra att bli
arg. Visa var man står. Men att bita ihop och tänka elaka tankar
är vid vissa tillfällen bättre. Jag tycker att min mor gjorde
ett bra jobb när hon för tjugo år sedan smakade min systers
pannkakor. Man blir väl klokare med åren.
Marloes Meijer
