”Grattis mamma på 5-års dagen” stod det på
en liten och mycket sliten lapp, skriven av ett barn med en teckning. Barnteckningar,
sorgekort, inbjudningar till fest och gamla tidningsurklipp ligger huller
om buller i en stor kartong hemma hos mina föräldrar i Skåne.
Mina morföräldrar gick bort för flera år sedan och nu
ska all korrespondens sorteras, inte bara deras, men även någon
tidigare generation. Olika händelser i personers liv går genom
våra händer, både genom inbjudningskort och tjocka brev.
Vi har hittat fantasifulla barnteckningar från min moster som fyllde
60 för några år sedan. Ja, alla har vi varit barn.
Det som är påfallande är att korrespondensen blir allt glesare
ju närmare 2000-talet man kommer. Förmodligen har de personer som
ska sortera min korrespondens efter min död inte samma enorma jobb. Tyvärr.
För ett tidskrävande arbete är det, men det ger ändå
en inblick om hur livet såg ut förr i tiden. En kompis från
Holland skickade i våras ett vykort till mig – via Internet! Men
jag minns inte när ja skrev ett riktigt brev senast, och inte heller
när jag tog emot ett. Att minnas när jag senast skrev ett e-post
till vänner är lätt att komma ihåg, för det sker
minst en gång i veckan.
Som barn hade jag några brevvänner. Det pirrade i magen när
posten damp ner på dörrmattan i hallen och glädjen var enorm
när jag fick ett brev. Helst med stickers, skriven med doftpenna och
flera sidor lång. Och det är just det, att någon har tagit
sin tid, skrivit ner sina tankar och sedan ha tagit sig till en brevlåda
för att posta brevet. I Hollywood finns det sinnesrubbade personer som
gräver i kändisarnas sopor för att hitta föremål
som har vidrörts av till exempel Madonna, men här finns kanske en
poäng, och en länk till varför riktiga brev är spännande.
Handskrivna brev är så fysiska. Handstilen är unik, och även
om alla har sin skrivstil så blir det ändå inte samma sak
i en e-post.
Tid och pengar har ändrat kommunikationen. Kostnaden för telefoni
blir billigare för varje år och för den som behärskar
pekfingervalsen går det snabbare att skriva ett e-post än ett brev
på papper. Varken frimärke eller brevlåda behövs.
Vi har verkligen fått fart på våra liv, för fort går
det när man lagar snabbmat, sköter sina bankärenden på
Internet och slår en spik med en spikpistol.
Är det av bara farten att vi glömmer att vissa saker får ta
tid? Tanken för mig är lockande, att ta tid för att skriva
ett långt brev. Kanske ingen dum idé när det regnar dagarna
i ända, som det gör här i norra Skåne?
Marloes Meijer
Publicerad i Enköpings-Posten den 7 juli 2007.
