”Livet kan symboliskt sett ses som ett fartyg som lämnar en hamn för att nå en annan hamn. Vissa fartyg har en stormigare resa än andra.” Så sa min far för några år sedan på en begravning. I stora drag är milstolparna för många i livet att man föds, föder och dör. Och just på en begravning där den avlidnes liv skildras är det för mig som att se livet i fågelperspektiv, samtidigt som den får ett andligt eller kanske ett religiöst djup. Visst är det så att vissa personer har ett stormigare liv än andra?
En nästan biblisk siffra blev det, antalet vårar i rad då
jag begravde en nära. För några år sedan vände
det och nu får jag njuta av motsatsen i form av bröllop, födslar
och dop. En regnig lördag eftermiddag för några veckor sedan
fick jag för första gången i mitt liv bevittna en födsel.
Vår katt Cindy kom till mig, jamade och under loppet av några
timmar födde hon tre kattungar. Det är helt otroligt att vittna
ett liv som föds och ytterligare ett under är att Cindy, som födde
för första gången, visste exakt vad som skulle göras.
För några dagar sedan öppnade trion sina ögon och jag
undrar vad som kommer att hända i deras liv. Kommer de att göra
en barnfamilj lycklig? Hamnar någon under en bil? Större tankar
än så blir det minst sagt när ett barn föds. Ja, även
där får man hoppas att ingen hamnar under en bil, men det jag menar
är att ett människoliv är så rik på många
sätt. Speciellt när det gäller ett nyfött barn undrar
jag hur bebisen kommer att bli som person i vuxen ålder. Hur kommer
livets vägar att se ut för den nyfödde? Speciellt vid tillfällen
som dop, bröllop och begravningar är det som om själva stunden
är skapad för eftertanke. Är det kanske därför vi
har dessa traditioner, för att få en stunds gemensam ro för
att ge livets väg en tanke?
Det är inte alltid så att livet slutar när man har nått hamnen efter en måhända stormig resa. Mina föräldrar hade mitt farfars konto kvar några år efter hans bortgång. En dag fick de ett kontoutdrag och längst ner fanns reklamtexten: ”Skulle inte era släkt och vänner bli förvånade om de såg dig, Herr Meijer, köra omkring i en sprillans ny Audi?” Ja, självklart skulle vi alla bli förvånade.
Marloes Meijer
